Ondska
Ondska är ett sådant begrepp som, enligt mig, är väldigt svårt att förklara. Jag tror att alla har olika syn på vad ondska egentligen är. Det kan vara allt från att mörda någon eller bara säga någonting olämpligt. Ondska kan alltså vara båda fysik och psykisk.
Jag har läst David Pelzers bok ’’Pojken som kallades Det’’ flera gången om, och det tar lika ont inom mig varje gång jag läser den, jag gråter floder. Jag kan helt enkelt inte förstå hur en människa kan vara så ond, så ond rakt igenom.
I boken skriver David om hur han sedan fyra års ålder vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.
”Plötsligt blev Hennes röst iskall och Hon hötte med fingret mot mitt ansikte och väste: ‘En sak ska du ha jävligt klart för dig! Det finns inget du kan göra att imponera på mig! Förstår du vad jag säger? Du är en nolla! Ett Det! Du existerar inte! Du är ett missfoster! Jag hatar dig och jag önskar att du vore död! Död! Fattar du? Död!’”
Om jag på något sätt skulle vara tvungen att förklara vad ordet betyder för mig så skulle det nog vara just detta. Att inte visa kärlek, att inte visa att man bryr sig, speciellt när det gäller ditt eget barn. Visst, man kan inte älska alla människor här i världen och det är jag själv medveten om, men jag kan tycka att om man skaffar ett barn så kan man väl i alla fall älska det. För det är just det David aldrig får uppleva under sin uppväxt. Han får aldrig uppleva äkta kärlek av sin egna moder, sitt eget kött och blod.
Ett annat exempel på ondska kan vara ord, hårda ord. När folk inte tänker innan de pratar så kan det bli väldigt fel och då kan ord såra. Ord så som ”hora”, ”slampa”, ”fetto” kan såra mer än folk tror, även fast personen som säger det kanske inte menar det utan bara skojar så kan det ta väldigt, väldigt ont.
Internetmobbning är också en sorts ondska, och såklart ”vanlig” mobbning också. Jag har aldrig riktigt förstått vad det tjänar till att behandla andra människor illa. Får det dig som mobbare att känna dig större genom att hacka ner på andra? Varför sitta bakom en datorskärm och skriva kränkande saker till andra, oftast oskyldiga människor?
Misshandel, det är också en sak som jag nog aldrig någonsin kommer att förstå mig på. Vad är det egentligen man söker efter när man slår någon annan, är det adrenalinet? Är det kanske någon sorts bekräftelse, bekräftelse om att du är starke? Eller beror det kanske på grupptyck?
Jag har säkert själv någon betraktats som ond i någon annans ögon. Jag kanske har dragit till med en lögn eller någonting liknade, men vem har inte? Jag skulle dock aldrig sjunka så lågt att jag skulle slå en annan människa eller på något sätt såra medvetet.
Jag tror att folk gör det för att de har haft det svårt tidigare i livet. Det finns dock ingen ursäkt till varför man sårar någon annan, varken fysiskt eller psykiskt. Folk som begår mord kanske har varit arg på den andra, de kanske vill ha någon sorts revansch, men det är verkligen inte ursäkt att döda.
Ondska är ett sådant begrepp som, enligt mig, är väldigt svårt att förklara. Jag tror att alla har olika syn på vad ondska egentligen är. Det kan vara allt från att mörda någon eller bara säga någonting olämpligt. Ondska kan alltså vara båda fysik och psykisk.
Tom
Måste säga att jag är rätt tom på känslor just nu. Eller egentligen så är de väl tusentals känslor som lever sitt egna liv inom mig. Men ändå känner jag mig tom. Jag vet inte om jag är glad eller ledsen, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Fast just nu, i skrivande stund, så tror jag nästan att jag kan säga att jag känner mig nog ändå ganska glad, eller med glad än ledsen iallafall. Men kan ändå inte påstå att jag är lycklig, men samtidigt inte olycklig heller. Man skulle kunna säga att jag är ett mellanting för tillfället. Så därför har jag ingenting att skriva om.
Så jag lämnar nog inlägget såhär och lägger mig i sängen istället och lyssnar på musik och bara tänker. Tänker på hur konstigt livet kan vara ibland. Och hur onödiga känslor kan vara.
Le
Jag tänker le. Jag kanske inte alltid är lycklig, men jag tänker fortfarande le. Bara för att saker blir så mycket lättare om man gör det. Man ser saker på helt andra sätt om mungiporna peker uppåt iställer för neråt. Det blir även mycket trevligare för alla i din omgivning. Eller okej, jag kommer väl kanske inte kunna le i alla situationer, men i alla som tillåter det. Ska ta varje chans jag får.
''Just remember that the last laugh is on you.''
Resultat
Orienteringen idag resulterade i att par helvets blöta skor, vilket jag tror kommer leda till en kraftig förkylning, men det är ju ett senare problem. Myrmark kan nog vara bland den värsta mark som finns. Hur mycker fortare den än verkar att gå över myren än att gå tillbaka och gå runt sjön, vad ni än gör, välj den längre vägen. Inte värt att gena över myren. Tro mig. Ett litet tips från coachen bara.
Nåja, nu tänkte jag sova någon timma.
Såhär mycket tycker jag om orientering för tillfället. BLÄ.
Tänk
Har ni någon gång tänkt på hur snabbt allting kan vända? Ett enda ord och allting kan rasa. Man tappar fattingen het. Ilskar tar över alla andra känslor som du har. Du skriker, du gråter. Andra skriker, andra gråter. Ansiktet blir rött av alla tårar och all ilska. Andra är nöjda över att se andra sårade. Ja vissa till och med skryter över det. Men den personen som blir utsatt då? Personen som står tyst i ett hörn och gråter och hör hur andra glädjs över dess tårar. Vad har den att komma med? Vad har den att skryta över? Personligen tycker jag verkligen inte att man ska glädjas över andras sorger. Jag tycker det är jävligt respektlöst. Men det kanske bara är jag som tycker det. Gör man de så tycker jag att man borde tänka en gång till, ge det en extra tankeställare. Är det okej att göra det? Nej, det är det inte. Varken nykter som full. Visa lite sympati, lite hjärta. Än om du kanske tycker att personen som står och gråter över någonting är en mes så behöver du ju kanske inte gå och skryta över att det var du som fick personen att må dåligt. För jag kan själv tycka att det är mänskligt att visa känslor, för det gör alla, förr eller senare. Än om du är en sån som inte vill visa känslor för folk så är det mänskligt, det är okej. För alla gör de, och det spelar ingen roll om det är över ett brutet ben eller ett krossat hjärta. Det är okej. Det som däremot är mindre okej är om personen som brutit benet på dig går runt med hakan i vädret och säger stolt till folk att det var du. Det var du som bröt benet och du tyckte de var kul. Tänk en extra gång innan du öppnar munnen. För än om du inte menar det du säger så kan ord såra. Så tänk för helvete, TÄNK.
Svampbob fyrkant
Myser som bara tusan. Trotts att jag är ensam, det är iskallt på mitt rum och jag är så trött som en levande varelse någonsin kommer kunna vara, så är jag på bra humör. För jag ligger och ser världens bästa program, Svampbob fyrkant. Så. Jävla. Bra. Njuter av varje sekund. Finns ju ingen sötare svamp. Eller sjöstjärna för den delen heller, eller bläckfisk, eller krabba. Ja, ni fattar nog.
Ni ser ju bara själva! Ska låta dessa bilder avsluta dagen bloggande för nu tänker jag snart sova. Eller efter Svampbob hehe. Godnatt iallafall, och på återseende!
We♥it
En helt vanlig fredagskväll
Sitter på golvet i köket med min bästavän. Vi har precis bakat, en kladdkaka, med vitchoklad och dumle. Skumt. Men en helt vanlig fredagskväll med andra ord. Nästan iallafall. Men så går det när det inte finns någonting att göra i detta fina, underbara, älskade Arvidsjaur. Vi kommer nog dö i fetma en vacker dag. Men det blir nog en fin död. Rund å go'. Tror vårt motto här i livet är "man ska inte riskera att bli smal" eller "YOLO" det beror på hur man ser det. Men nu ska vi tydligen pressa lite Nutella också, life's great måste jag säga. Återkommer.
Love u
Fredagsmys
Ligger i soffan och chillar galet i soffan, filten lidad runt mig och med lite godis och snyggingarna på tvn som sällskap. Fredagsmys skulle man väl kunna kalla det. Ikväll är det häng med Amanda som gäller. Kul! Men mer hade jag inte på hjärtat för tillfället, ska fortsätta dregla över grabbarna i The Vampire Diaries nu.
Over and out.
4.4
I skrivande stund är de 4.4 grader ute. 4.4 jävla grader celsius. Och vi har idrott på ca 30 min. Ute. I kylan. När jag vaknade var det lite frost på marken, förstår ni då hur kallt det är? Minusgrader. Åhherre. Fast det innadär att det snart är vinter, så då kan man köra skoter, det är ju positivt. Men nu ska jag lyssna vidare på partylistan och tagga inför helgen, och framför allt idrotten. Såg just att de sjunkigt till 3.9 grader, det går bra nu kompis, det går bra nu..
Over and out.
Meningslöst
Ligger och läser en bok. På engelska. Förstår ungefär 1/10 ord. Meningslöst. Ska dessutom läsa ca 50 sidor till nästa torsdag, kan bli tungt. Varför ens plåga elever pådet här viset? Varför kan vi inte få läsa en svensk bok? Då förstår man väl iallafall lite. Nåja, nu ska sluta klaga och lägga mig i min renbäddade säng och se tv och låta boken vila lite (aktiv läsare ni vet, slår upp boken och inser att jag inte kommer fatta ett skit så slår igen den lika snabbt, that's how I roll!)
Godnatt vänner & ovänner.
Bjuder på en gammal bild eftersom de tydligen inte går att ladda upp nya från telefonen, men ska fixa de så fort som möligt.
Det finns så mycket man vill.
Det finns så mycket man vill. Så mycket man säger att man ska. Så mycket man önskar att man hade, trots att man vet att man aldrig kommer få ha det i sin ägo, att man aldrig kommer få kalla det för ''sitt'' eller den speciella personen för ''sin''. Ändå fortsätter man vilja, man fortsätter säga att man ska, man forsätter önska.
Man önskar att man ska träffa ''Den'' personen, personen som kan få allt att snurra, pulsen att höjas, hjärtat att slå ett extra slag. Den personen som får fjärliarna i magen att röra på sig varje gång era blickar möts. Den där personen som har det dära lilla extra som alla andra saknar.
Men ändå, när man träffat den speceillt personen så lyckas man förstöra allt. Ett litet snesteg och allt är borta. Än fast du vet att allting förstörts inom beloppet av någon minut så kan du inte sluta tänka på den personen. Han/hon finns alltid där, lång inne. Det tar ont att tänka på allting som hänt, förbannat ont. Men vad man än gör så går det inte att släppa. Omöjligt. Allt påminner om denna person, låtar, bilder, texter, meddelanden, allt. Det tar ont och man blir avundsjuk att se denna person tillsammans med någon annan.
Men viljan finns fortfarande kvar, man vill vara tillsammans med den där personen igen. Man säger att man ska fixa allting, att allting kommer bli bra och det kommer att bli vi igen. Man önskar att allting skulle kunna vara som det var förut. Även fast man vet, det kommer aldrig kunna bli som det var förut, man vet att ingenting kommer fixas, man vet att det aldrig mer kommer finnas någon ''vi''.
SBSA11
Just avklarat första dagen på de andra året som samhällsvetare. Känns ändå helt ok måste jag erkänna. För min klass äger. SBSA11 äger. ÄGER! Allt är så jävla bra nu. "Livet är snällt". Förbannat snällt!!
Now the memories is all that we share
I krig och kärlek är allting tillåtet
Gammal bild, men whatever.
Världens sötaste flicka!
Är inte heroinet precis som kärleken?
''Är inte heroinet precis som kärleken? Lika stark, oförklarlig, lidande. När man är beredd att offra allt för att vinna något. Kemiskt eller skapat av dina egna sinnen, är det inte samma okontrollerbara känsla? Jag offrar allt för det här. Jag bor på gatan, lämnar alla jag håller kär, sviker alla och mest av alla mig själv bara jag får ha det i mitt liv. Vid min sida. Eller den.
Minns så starkt känslan av att titta på honom och verkligen tänka att ingenting spelar någon roll i jämförelse med honom. Hans andetag så mycker mer värda än alla andras, inklusive mina egna. Det finns så många former av kärlek, den ter sig på så många sätt och kommer i nya versioner genom livet. Men det finns en kärlek, en speciell kärlek, som känns precis som jag kan tänka mig att alla beroenden känns, vilka de än må vara.
Utan honom ingenting. Han är kärnan till ljuset. Kärnan till olyckan och därför även nyckeln till lyckan. Jag står helt okontrollerbar framför honom, han har mig i sin makt och vad som helst kan hända. Jag kan dö imorgon om det får vara i hans famn hellre än att leva själv.
Är inte just den kärleken den jävligaste? När man bara ser ett spår, ett ljus, en kraft, totalt oförmögen att se det andra runt omkring.''
- Michaela Forni.
You had me at hello
Är så less Arvidsjaur att de går inte att beskriva. Måste bort ett tag. Men på fredag så tar jag med mig min bästavän och drar till Skellefteå för att tillbringa helgen där. Välbehövligt kan man säga, verkligen! Och sen förhoppningsvis Arjeplog några dagar, skönt.
Förövrigt så kan jag ju passa på att säga att sommaren har vart bland den sämsta sommaren jag vart med om än så länge.. VART ÄR VÄRMEN OCH SOLEN?!
Drar nog utomlads ett tag.
Du är förbannat bra du, Amanda.
Bortglömd
Nu ger jag snart upp, varför har jag ens en blogg?
Börjar bli less på mig själv som bara glömmer bort den hela tiden, nu jag ska skylla på dåligt minne eller?
Har då ingenting att skriva för den delen, och kan inte lägga upp bilder från telefon för appen fungerar inte riktigt som den ska. Ingenting fugerar som de ska just för tillfället. Men äh, nu ska jag inte börja klaga så tänker avsluta här och fortsätta se Svampbob Fyrkant.
Skriver väl om yttligare hundra år eller så!
